إِنَّكُمۡ لَفِي قَوۡلٖ مُّخۡتَلِفٖ ﰇ ﴿٨﴾
[Människor!] Era åsikter [om trons innehåll] går sannerligen vitt isär! -
يُؤۡفَكُ عَنۡهُ مَنۡ أُفِكَ ﰈ ﴿٩﴾
Den som vill låta sig föras bakom ljuset har redan fått synen förvänd!
قُتِلَ ٱلۡخَرَّٰصُونَ ﰉ ﴿١٠﴾
Måtte [Gud] förgöra alla lögnare som påstår och gissar vad de inte kan veta,
يَسۡـَٔلُونَ أَيَّانَ يَوۡمُ ٱلدِّينِ ﰋ ﴿١٢﴾
och [hånfullt] frågar: "Och när skall denna Domens dag komma?"
ذُوقُواْ فِتۡنَتَكُمۡ هَٰذَا ٱلَّذِي كُنتُم بِهِۦ تَسۡتَعۡجِلُونَ ﰍ ﴿١٤﴾
[och en röst skall säga:] "Smaka eldprovet som ni [nu skall undergå]! Det är detta som ni ville påskynda."
إِنَّ ٱلۡمُتَّقِينَ فِي جَنَّٰتٖ وَعُيُونٍ ﰎ ﴿١٥﴾
Men de som fruktade Gud skall vistas i lustgårdar med [porlande] källor
ءَاخِذِينَ مَآ ءَاتَىٰهُمۡ رَبُّهُمۡۚ إِنَّهُمۡ كَانُواْ قَبۡلَ ذَٰلِكَ مُحۡسِنِينَ ﰏ ﴿١٦﴾
och där njuta av det som deras Herre har skänkt dem, därför att de [på jorden] gjorde de det goda och det rätta;
كَانُواْ قَلِيلٗا مِّنَ ٱلَّيۡلِ مَا يَهۡجَعُونَ ﰐ ﴿١٧﴾
de ägnade inte mera än en kort del av natten åt sömn
وَبِٱلۡأَسۡحَارِ هُمۡ يَسۡتَغۡفِرُونَ ﰑ ﴿١٨﴾
och i den tidiga gryningen bad de om Guds förlåtelse för sina synder.
وَفِيٓ أَمۡوَٰلِهِمۡ حَقّٞ لِّلسَّآئِلِ وَٱلۡمَحۡرُومِ ﰒ ﴿١٩﴾
Och av det som de ägde gav de tiggarna och dem som led nöd [i tysthet] deras rättmätiga andel.
وَفِي ٱلۡأَرۡضِ ءَايَٰتٞ لِّلۡمُوقِنِينَ ﰓ ﴿٢٠﴾
FÖR DEM som har visshet i tron finns tecken [på Guds allmakt överallt] på jorden,
وَفِيٓ أَنفُسِكُمۡۚ أَفَلَا تُبۡصِرُونَ ﰔ ﴿٢١﴾
och inom er själva. Varför inte [öppna ögonen och] se
وَفِي ٱلسَّمَآءِ رِزۡقُكُمۡ وَمَا تُوعَدُونَ ﰕ ﴿٢٢﴾
I himlen finns det som [hjälper er] att uppehålla livet och där finns det som ni fått löfte om [i nästa liv];
فَوَرَبِّ ٱلسَّمَآءِ وَٱلۡأَرۡضِ إِنَّهُۥ لَحَقّٞ مِّثۡلَ مَآ أَنَّكُمۡ تَنطِقُونَ ﰖ ﴿٢٣﴾
ja, vid himlarnas och jordens Herre! - allt detta är sanning, [lika sant] som att ni har förmågan att tala!
هَلۡ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ضَيۡفِ إِبۡرَٰهِيمَ ٱلۡمُكۡرَمِينَ ﰗ ﴿٢٤﴾
HAR DU hört berättelsen om Abrahams himmelska gäster?
إِذۡ دَخَلُواْ عَلَيۡهِ فَقَالُواْ سَلَٰمٗاۖ قَالَ سَلَٰمٞ قَوۡمٞ مُّنكَرُونَ ﰘ ﴿٢٥﴾
När de kom till honom och hälsade "Fred!", svarade han: "Fred [vare med er]! Ni är [tydligtvis] främlingar [här]?"
فَرَاغَ إِلَىٰٓ أَهۡلِهِۦ فَجَآءَ بِعِجۡلٖ سَمِينٖ ﰙ ﴿٢٦﴾
Efter ett kort samråd med husfolket kom han ut med en [helstekt] gödkalv;
فَقَرَّبَهُۥٓ إِلَيۡهِمۡ قَالَ أَلَا تَأۡكُلُونَ ﰚ ﴿٢٧﴾
som han satte framför dem och bad dem ta för sig.
فَأَوۡجَسَ مِنۡهُمۡ خِيفَةٗۖ قَالُواْ لَا تَخَفۡۖ وَبَشَّرُوهُ بِغُلَٰمٍ عَلِيمٖ ﰛ ﴿٢٨﴾
[När han såg att de inte åt] blev han rädd att de [hade ont i sinnet]. Men då sade de: "Du har ingenting att frukta!" - och de gav honom det glada budskapet om en son [som skulle födas åt honom och bli en man] med stor visdom.
فَأَقۡبَلَتِ ٱمۡرَأَتُهُۥ فِي صَرَّةٖ فَصَكَّتۡ وَجۡهَهَا وَقَالَتۡ عَجُوزٌ عَقِيمٞ ﰜ ﴿٢٩﴾
Då närmade sig hans hustru och slog sig för pannan med ett jämmerrop och utbrast: "En gammal orkeslös och ofruktsam kvinna [som jag]!"
قَالُواْ كَذَٰلِكِ قَالَ رَبُّكِۖ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلۡحَكِيمُ ٱلۡعَلِيمُ ﰝ ﴿٣٠﴾
De svarade: "Så har din Herre beslutat. Han är den Allvise, den Allvetande!"
۞ قَالَ فَمَا خَطۡبُكُمۡ أَيُّهَا ٱلۡمُرۡسَلُونَ ﰞ ﴿٣١﴾
[Abraham] sade: "Vad är [annars] skälet till ert besök, ärade budbärare?"
قَالُوٓاْ إِنَّآ أُرۡسِلۡنَآ إِلَىٰ قَوۡمٖ مُّجۡرِمِينَ ﰟ ﴿٣٢﴾
De svarade: "Vi har sänts [för att straffa] ett folk av obotfärdiga, trotsiga syndare;
لِنُرۡسِلَ عَلَيۡهِمۡ حِجَارَةٗ مِّن طِينٖ ﰠ ﴿٣٣﴾
vi skall låta ett regn av stenblock falla över dem,
مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ لِلۡمُسۡرِفِينَ ﰡ ﴿٣٤﴾
[ett straff] fastställt i din Herres beslut för dem som har drivit sina utsvävningar för långt.
فَأَخۡرَجۡنَا مَن كَانَ فِيهَا مِنَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ ﰢ ﴿٣٥﴾
Vi skulle föra bort de troende [som fanns i städerna som skulle förstöras]
فَمَا وَجَدۡنَا فِيهَا غَيۡرَ بَيۡتٖ مِّنَ ٱلۡمُسۡلِمِينَ ﰣ ﴿٣٦﴾
men, frånsett ett hus, fann vi ingen som hade underkastat sig Guds vilja."
وَتَرَكۡنَا فِيهَآ ءَايَةٗ لِّلَّذِينَ يَخَافُونَ ٱلۡعَذَابَ ٱلۡأَلِيمَ ﰤ ﴿٣٧﴾
Och i [de ödelagda städerna] lämnade Vi ett budskap till dem som fruktar det plågsamma straff [som är följden av att framhärda i det onda].
وَفِي مُوسَىٰٓ إِذۡ أَرۡسَلۡنَٰهُ إِلَىٰ فِرۡعَوۡنَ بِسُلۡطَٰنٖ مُّبِينٖ ﰥ ﴿٣٨﴾
OCH I [berättelsen om] Moses ligger [samma budskap]. Vi sände honom till Farao med ett klart bevis på hans myndighet,
فَتَوَلَّىٰ بِرُكۡنِهِۦ وَقَالَ سَٰحِرٌ أَوۡ مَجۡنُونٞ ﰦ ﴿٣٩﴾
men den höge [fursten], stödd på sina mäktiga resurser, vände [honom] ryggen och sade: "Antingen är han en trollkarl eller en galning."
فَأَخَذۡنَٰهُ وَجُنُودَهُۥ فَنَبَذۡنَٰهُمۡ فِي ٱلۡيَمِّ وَهُوَ مُلِيمٞ ﰧ ﴿٤٠﴾
Och så kastade Vi honom och hans här i havet; och han bar [själv] skulden [till allas undergång].
وَفِي عَادٍ إِذۡ أَرۡسَلۡنَا عَلَيۡهِمُ ٱلرِّيحَ ٱلۡعَقِيمَ ﰨ ﴿٤١﴾
Och i [berättelsen om vad som hände stammen] Aad ligger [samma budskap]: Vi sände mot dem en dödsbringande vind
مَا تَذَرُ مِن شَيۡءٍ أَتَتۡ عَلَيۡهِ إِلَّا جَعَلَتۡهُ كَٱلرَّمِيمِ ﰩ ﴿٤٢﴾
som, där den drar fram, inte lämnar något levande efter sig utan förvandlar allt till multnande ben.
وَفِي ثَمُودَ إِذۡ قِيلَ لَهُمۡ تَمَتَّعُواْ حَتَّىٰ حِينٖ ﰪ ﴿٤٣﴾
[Samma budskap] ligger i [berättelsen om stammen] Thamud. [Deras profet] sade till dem: "Ni skall få glädjas åt livet [ännu] en liten tid" -
فَعَتَوۡاْ عَنۡ أَمۡرِ رَبِّهِمۡ فَأَخَذَتۡهُمُ ٱلصَّٰعِقَةُ وَهُمۡ يَنظُرُونَ ﰫ ﴿٤٤﴾
detta sedan de hade satt sig upp emot sin Herres befallning - och så drabbade [straffets] blixtar dem mitt för deras ögon.
فَمَا ٱسۡتَطَٰعُواْ مِن قِيَامٖ وَمَا كَانُواْ مُنتَصِرِينَ ﰬ ﴿٤٥﴾
De kunde inte resa sig på nytt och ingen fanns som kunde hjälpa dem.
وَقَوۡمَ نُوحٖ مِّن قَبۡلُۖ إِنَّهُمۡ كَانُواْ قَوۡمٗا فَٰسِقِينَ ﰭ ﴿٤٦﴾
Och före dem lät Vi Noas folk, förhärdade i synd och trots, gå under.
وَٱلسَّمَآءَ بَنَيۡنَٰهَا بِأَيۡيْدٖ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ ﰮ ﴿٤٧﴾
VI HAR byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det.
وَٱلۡأَرۡضَ فَرَشۡنَٰهَا فَنِعۡمَ ٱلۡمَٰهِدُونَ ﰯ ﴿٤٨﴾
Och Vi har brett ut jordens [yta] - kunde någon ha brett ut den på bättre sätt?
وَمِن كُلِّ شَيۡءٍ خَلَقۡنَا زَوۡجَيۡنِ لَعَلَّكُمۡ تَذَكَّرُونَ ﰰ ﴿٤٩﴾
Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar; kanske skall ni minnas [att En Gud är upphovet till denna väl planerade mångfald].
فَفِرُّوٓاْ إِلَى ٱللَّهِۖ إِنِّي لَكُم مِّنۡهُ نَذِيرٞ مُّبِينٞ ﰱ ﴿٥٠﴾
[Säg, Muhammad:] ”Fly undan synden till Gud! Jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt:
وَلَا تَجۡعَلُواْ مَعَ ٱللَّهِ إِلَٰهًا ءَاخَرَۖ إِنِّي لَكُم مِّنۡهُ نَذِيرٞ مُّبِينٞ ﰲ ﴿٥١﴾
'Sätt inte en annan gud vid Guds sida!' - Ja, jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt.”
كَذَٰلِكَ مَآ أَتَى ٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا قَالُواْ سَاحِرٌ أَوۡ مَجۡنُونٌ ﰳ ﴿٥٢﴾
[Men som de uppträder mot dig] så har det alltid varit. Inget sändebud kom till dem som levde i gångna tider utan att de kallade honom trollkarl eller galning.
أَتَوَاصَوۡاْ بِهِۦۚ بَلۡ هُمۡ قَوۡمٞ طَاغُونَ ﰴ ﴿٥٣﴾
Lät de orden gå i arv? Nej, men dessa [sentida förnekare] är hårdnackade människor vilkas onda handlingar inte känner några gränser.
فَتَوَلَّ عَنۡهُمۡ فَمَآ أَنتَ بِمَلُومٖ ﰵ ﴿٥٤﴾
Håll dig därför på avstånd från dem; då kan ingen klandra dig!
وَذَكِّرۡ فَإِنَّ ٱلذِّكۡرَىٰ تَنفَعُ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ ﰶ ﴿٥٥﴾
Men [fortsätt att] påminna [och varna]; påminnelsen är till nytta för dem som tror.
وَمَا خَلَقۡتُ ٱلۡجِنَّ وَٱلۡإِنسَ إِلَّا لِيَعۡبُدُونِ ﰷ ﴿٥٦﴾
Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.
مَآ أُرِيدُ مِنۡهُم مِّن رِّزۡقٖ وَمَآ أُرِيدُ أَن يُطۡعِمُونِ ﰸ ﴿٥٧﴾
Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem.
إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلرَّزَّاقُ ذُو ٱلۡقُوَّةِ ٱلۡمَتِينُ ﰹ ﴿٥٨﴾
Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige.
فَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُواْ ذَنُوبٗا مِّثۡلَ ذَنُوبِ أَصۡحَٰبِهِمۡ فَلَا يَسۡتَعۡجِلُونِ ﰺ ﴿٥٩﴾
De som begår orätt skall få sin andel av det straff som drabbade deras likasinnade föregångare. De behöver inte be Mig att påskynda [domen]!
