Svenska
Surah Abasa ( He frowned ) - Aya count 42
عَبَسَ وَتَوَلَّىٰٓ ﰀ ﴿١﴾
MED BISTER min vände han sig bort
أَن جَآءَهُ ٱلۡأَعۡمَىٰ ﰁ ﴿٢﴾
när den blinde mannen kom fram till honom.
وَمَا يُدۡرِيكَ لَعَلَّهُۥ يَزَّكَّىٰٓ ﰂ ﴿٣﴾
Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet
أَوۡ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ ٱلذِّكۡرَىٰٓ ﰃ ﴿٤﴾
eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom]
أَمَّا مَنِ ٱسۡتَغۡنَىٰ ﰄ ﴿٥﴾
Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord],
فَأَنتَ لَهُۥ تَصَدَّىٰ ﰅ ﴿٦﴾
till honom lyssnade du uppmärksamt,
وَمَا عَلَيۡكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ ﰆ ﴿٧﴾
fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd;
وَأَمَّا مَن جَآءَكَ يَسۡعَىٰ ﰇ ﴿٨﴾
men den som kom till dig med sin enträgna bön
وَهُوَ يَخۡشَىٰ ﰈ ﴿٩﴾
och [visade att han] fruktade Gud,
فَأَنتَ عَنۡهُ تَلَهَّىٰ ﰉ ﴿١٠﴾
[honom] lät du gå sin väg ohörd!
كَلَّآ إِنَّهَا تَذۡكِرَةٞ ﰊ ﴿١١﴾
NEJ [låt] detta bli en påminnelse [för dig]!
فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ ﰋ ﴿١٢﴾
Och låt den som vill lägga den på minnet!
فِي صُحُفٖ مُّكَرَّمَةٖ ﰌ ﴿١٣﴾
[Bevarade] på ark som behandlas med vördnad,
مَّرۡفُوعَةٖ مُّطَهَّرَةِۭ ﰍ ﴿١٤﴾
hålls de högt i ära, obesmittade av [jordisk smuts];
بِأَيۡدِي سَفَرَةٖ ﰎ ﴿١٥﴾
[himmelska] budbärare bär dem i sina händer,
كِرَامِۭ بَرَرَةٖ ﰏ ﴿١٦﴾
ädla och plikttrogna [tjänare].
قُتِلَ ٱلۡإِنسَٰنُ مَآ أَكۡفَرَهُۥ ﰐ ﴿١٧﴾
[Men] genom sin ihärdiga förnekelse av sanningen drar människan på sig [Guds] fördömelse och utestänger sig själv från Hans nåd!
مِنۡ أَيِّ شَيۡءٍ خَلَقَهُۥ ﰑ ﴿١٨﴾
Av vad har Gud skapat henne
مِن نُّطۡفَةٍ خَلَقَهُۥ فَقَدَّرَهُۥ ﰒ ﴿١٩﴾
Han har skapat henne av en droppe sädesvätska och ger henne därefter de egenskaper [som hennes uppgift kräver].
ثُمَّ ٱلسَّبِيلَ يَسَّرَهُۥ ﰓ ﴿٢٠﴾
Sedan jämnar Han vägen för henne.
ثُمَّ أَمَاتَهُۥ فَأَقۡبَرَهُۥ ﰔ ﴿٢١﴾
Till sist låter Han henne dö och begravas,
ثُمَّ إِذَا شَآءَ أَنشَرَهُۥ ﰕ ﴿٢٢﴾
och när Han vill skall Han väcka henne till nytt liv.
كَلَّا لَمَّا يَقۡضِ مَآ أَمَرَهُۥ ﰖ ﴿٢٣﴾
Men [människan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt på henne!
فَلۡيَنظُرِ ٱلۡإِنسَٰنُ إِلَىٰ طَعَامِهِۦٓ ﰗ ﴿٢٤﴾
Låt människan se på sin föda:
أَنَّا صَبَبۡنَا ٱلۡمَآءَ صَبّٗا ﰘ ﴿٢٥﴾
Vi sänder ned regn i riklig mängd
ثُمَّ شَقَقۡنَا ٱلۡأَرۡضَ شَقّٗا ﰙ ﴿٢٦﴾
och låter sedan [de spirande fröna] öppna fåror i jorden
فَأَنۢبَتۡنَا فِيهَا حَبّٗا ﰚ ﴿٢٧﴾
och brödsäd växa upp ur den,
وَعِنَبٗا وَقَضۡبٗا ﰛ ﴿٢٨﴾
och druvor och färskt grönt,
وَزَيۡتُونٗا وَنَخۡلٗا ﰜ ﴿٢٩﴾
och olivträd och dadelpalmer
وَحَدَآئِقَ غُلۡبٗا ﰝ ﴿٣٠﴾
och [andra träd som bildar] lummiga parker
وَفَٰكِهَةٗ وَأَبّٗا ﰞ ﴿٣١﴾
och frukter och foderväxter
مَّتَٰعٗا لَّكُمۡ وَلِأَنۡعَٰمِكُمۡ ﰟ ﴿٣٢﴾
för era egna behov och för er boskap.
فَإِذَا جَآءَتِ ٱلصَّآخَّةُ ﰠ ﴿٣٣﴾
NÄR [Uppståndelsens dag] bryter in [med ett mäktigt dån],
يَوۡمَ يَفِرُّ ٱلۡمَرۡءُ مِنۡ أَخِيهِ ﰡ ﴿٣٤﴾
kommer människan att undvika sin broder
وَأُمِّهِۦ وَأَبِيهِ ﰢ ﴿٣٥﴾
och sin moder och sin fader
وَصَٰحِبَتِهِۦ وَبَنِيهِ ﰣ ﴿٣٦﴾
och sin hustru och sina barn,
لِكُلِّ ٱمۡرِيٕٖ مِّنۡهُمۡ يَوۡمَئِذٖ شَأۡنٞ يُغۡنِيهِ ﰤ ﴿٣٧﴾
ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer.
وُجُوهٞ يَوۡمَئِذٖ مُّسۡفِرَةٞ ﰥ ﴿٣٨﴾
Den Dagen kommer några ansikten att stråla av glädje,
ضَاحِكَةٞ مُّسۡتَبۡشِرَةٞ ﰦ ﴿٣٩﴾
وَوُجُوهٞ يَوۡمَئِذٍ عَلَيۡهَا غَبَرَةٞ ﰧ ﴿٤٠﴾
Men några ansikten kommer den Dagen att täckas av damm
تَرۡهَقُهَا قَتَرَةٌ ﰨ ﴿٤١﴾
och skymmas av svart [rök];
أُوْلَٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡكَفَرَةُ ٱلۡفَجَرَةُ ﰩ ﴿٤٢﴾
de är de som förnekade sanningen och sjönk djupt i synd.
